Antalet svenskar som åker utför fortsätter att öka och var förra året över två miljoner. De nya carvingskidorna har höjt farten i backarna, vilket gjort skidåkningen roligare men också ökat risken för svåra olyckor.
Samtidigt har skidhjälmen blivit högsta mode. Enligt beräkningar från Svenska Liftanläggningars organisation, Slao, använder i dag så många som 40 procent skyddande huvudbonad i slalombacken. Men numera är det inte den klassiska störtkrukan som gäller, utan nya lättare hjälmar som inte täcker hela huvudet.
För att ta reda på hur säkra dessa hjälmar är lät Testfakta Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, SP, i Borås testa några vanliga modeller. Trots att alla hjälmar i testet är CE-märkta, i enlighet med den europeiska säkerhetsstandarden, lever tre av åtta inte upp till kraven.
[PDF]
Klart sämst är Stadiums eget märke Everest, som får underkänt i två av tre testmoment. Hjälmen avvek kraftigt från säkerhetsstandarden när det gäller att skydda huvudet mot spetsiga föremål, som till exempel en skidstav eller en utstickande trädgren. Det stålredskap som användes i testet trängde igenom hjälmen på flera ställen och skadade provhuvudet som hjälmen satt på.
– Everest har ett alltför tunt ytterskal som gör att den skyddar väldigt dåligt mot spetsiga föremål. Troligtvis har man velat spara in på vikten. Jag förstår inte hur den här hjälmen har kunnat CE-märkas, säger Klas-Gustaf Andersson, testledare på SP.
Everest klarar inte heller kraven för stötdämpning. Här placerades hjälmarna på ett provhuvud och släpptes mot ett platt städ, vilket motsvarar ett fall där man slår i huvudet mot till exempel en isfläck eller annat hårt underlag. I provhuvudet sitter ett mätinstrument som känner av hur stor del av smällen som huvudet tvingas ta emot efter att hjälmen har dämpat stöten.
När Testfakta ringer upp Stadium och berättar om resultatet ber företaget att få återkomma. Tre timmar senare hör Göran Larsén, produktionsansvarig för skidhjälmar på företaget, av sig och meddelar att man slutar sälja hjälmen.
– Vi tar bort hjälmen från butikerna med omedelbar verkan. Vi har köpt in den CE-märkt och den ska vara testad på ett laboratorium i Frankrike. Nu måste vi kontakta vår underleverantör och undersöka vad som kan hänt.
Men det är inte bara Everest som avviker från standarden. Sämst stötdämpande förmåga har RBK 5.5 från Jofa och även Scotts hjälm låg över gränsvärdet. Ingen av de tre hjälmarna avviker dock alarmerande mycket från säkerhetskraven för stötdämpning, enligt Klas-Gustaf Andersson.
– Samtidigt finns det en tydlig gräns som man ska hålla sig under. Hade vi testat på uppdrag av en tillverkare hade vi inte släppt igenom dessa hjälmar, säger han.
Lotten Strindberg på Konsumentverket, som varit med och tagit fram standarden för skidhjälmar, blir upprörd när hon får höra om resultatet för Everest.
– Att man hamnar precis över gränsen i något testmoment är tråkigt men inget vi gör något åt. Om avvikelsen däremot är stor och SP tycker att det är allvarligt så är det möjligt att vi agerar på något sätt när vi har fått ta del av hela resultatet.
Hur kan det komma sig att hjälmarna inte klarar kraven när de är CE-märkta?
– Det kan bero på att märkningen skedde för några år sedan och att produktionen förändrats på något sätt, att man till exempel har bytt fabrik. Det är leverantörerna själva som ansvarar för uppföljningen och det är oerhört viktigt att de gör det, säger Lotten Strindberg.
