Intresset för att sy egna kläder ökar starkt. Det är framför allt unga som plockar fram symaskinen igen. På nätet visar bloggare upp egenhändigt sydda kläder, med tips och instruktioner. Och på den årliga Syfestivalen på Älvsjömässan förra helgen var trenden tydlig. Både besökare och utställare har ökat kraftigt de senaste åren.
– Framförallt ser vi ett ökat intresse hos unga mammor som vill sy kläder till sina barn, säger Ann-Sofi Ekenberg, projektledare för Syfestialven.
Intresset driver även upp försäljningen av symaskiner. I fjol såldes omkring 40 000 exemplar, uppskattar branschen.
Vad ska då en nybliven sy-entusiast som vill köpa sin första symaskin tänka på? Det går i alla fall snabbt att konstatera att priserna skiljer sig åt rejält. En enklare mekanisk modell kostar under tusenlappen, medan mer avancerade och datoriserade maskiner kan gå loss på det tiodubbla. Och frågan är vad som skiljer dem åt. Laboratoriet Swerea IVF har för Testfaktas räkning jämfört fem maskiner i olika prisklasser.
[PDF]
– Största skillnaden ligger helt klart i antalet funktioner och inställningsmöjligheter. På de enklare modellerna finns till exempel bara tre lägen för längden på stygnen, medan de mer avancerade är nästan steglösa och kan ha upp till hundratals olika sömmar, säger Simonetta Granello, testansvarig på Swerea.
Just stygnlängden är något Ikeas lågprismaskin får anmärkning på i testet. Den ger för korta stygn när den är inställd i normalläge, vilket kan ge en stel och svårhanterlig söm. Och eftersom det knappt går att reglera längden hade det varit önskvärt med längre stygn i normalläget, konstaterar laboratoriet.
Lågprisvarianterna, liksom Singer-maskinen, saknar dessutom möjlighet att reglera pressarfotstrycket – foten som håller tyget på plats.
– Ska man sy i fluffiga tyger som trikå, som lätt pressas ihop, så behöver trycket kunna lättas så att fluffigheten finns kvar. Även matningen kan försämras, så att den inte matar tyget ordenligt, säger Simonetta Granello.
Funktioner och inställningar i all ära. Viktigast är ändå slutresultatet. Laboratoriet har undersökt hur bra maskinerna syr i tre olika material: trikå, tunn viskos och jeans. För enklare arbeten på medeltjocka tyger klarar sig budgetmaskinerna bra jämfört med de dyra. Det är när man ställer högre krav på sömmarna och arbetar med tunnare eller tjockare tyger som skillnaderna märks, enligt laboratoriet.
– Ikea och Centurion har inte en lika bra balans mellan över- och undertråd. Sömmarna blir något rynkiga och buckliga när man syr med standardinställningarna. Troligtvis är tråden för hårt spänd, säger Simonetta Granello.
Centurion hade även problem med jeanstyg. När laboratoriet skulle sy flera lager jeans orkade maskinen knappt igenom.
Bäst i test totalt sett blev modellen från Husqvarna, som framförallt får höga betyg på hanterbarhet och inställningar.
– Det är en bra och tyst allround-maskin med stora justeringsmöjligheter för sömnaden. Man kan till exempel reglera pressarfotstrycket, ändra stygnlängden med små intervall och spola undertråd medan man syr, säger Simonetta Granello.
Även Pfaff får höga betyg rakt igenom, medan Singer får avdrag för hur den syr i viskos. Det bildas ibland öglor på undersidan av tyget. Singer läcker även olja vid nålen – något som inte har vägts in i betyget men som kan vara nog så allvarligt.
– Vi var tvungna att torka bort olja vid flera tillfällen under testet. Att det läcker olja är inte alls bra, det kan vara jättesvårt att få bort från tyget.
Enligt Singer Sveriges servicechef Lasse Lennartsson läggs oljan på manuellt på nålstånget av en operatör innan symaskinen skickas iväg till butik.
– Troligtvis har operatören haft för mycket olja på penseln så att det har blivit ett överskott i maskinen. Det här händer ibland även om det är ovanligt. Men självklart är det inte bra när det händer, säger han.